Ännu en magisk och känslosam kväll av "En dans på rosor"

Jag kan knappt fatta det? Premiärhelgen av "En dans på rosor" är avklarad och för första gången på många många veckor har jag en dag ledigt. Det är med en magisk känsla i magen som jag går omkring hemma i lägenheten och myser vid tanken på hur resultatet blev och hur det mottogs. Tre fullsatta hus med jublande publik som både grät och skrattade åt det vi åstadkom på scenen. Jag kan inte vara mera stolt. 

Lördagens föreställning var åter igen magisk, efter att vi haft en del strul under fredagen, med diverse strömavbrott och annat tekniskt strul. Allt rann på som på räls under sista föreställnings och min första danslärare och nu mentor och vän Lena Johnson Ahlnäs var på plats. Igen blev det värdigt emotionellt i tacktalet, när jag tänkte på vad vi gått igenom tillsammans under åren och vad hon betytt för mig och mitt liv. Hade inte hon kommit och undervisat i dans i Östansjö gymnastiksal när jag var 8 år, så hade vi ju inte stått här på metropol palais idag och känt denna känsla av total eufori. Tack Lena!

Biljetter till "En dans på rosor" hittar ni här

Det sjukaste med en här helgen är dock att vi hunnit flytta samtidigt? Vi bor numera i vasastaden precis vid sidan av teatern så att jag kan i princip rulla hem om jag vill. det är dock överdrivet att säga att vi har flyttat, Tomasz har fått ta hela smällen och jag har inte lyft en enda kartong. Tusen tack finaste Tomasz för att du tog detta och för att vi nu bor i världens finaste tvåa... Här kommer vi leva väldigt gott och vara lyckliga. 

Med kärlek

Tobias