Tobias gråter igen...

Efter en veckas välbehövd ”semester” på Öland, som började med midsommarfest och slutade med Hälsovecka, är jag nu tillbaka i Stockholm igen och klar att gå igång med att faktiskt lära mig mina egna steg till showen i höst. Under de senaste månaderna har jag haft tio olika koreografier, till varje nummer, i huvudet och det skall bli så skönt att faktiskt hitta min egen resa genom ”En dans på rosor” de närmaste dagarna.

Hälsoveckan på Öland måste även detta år ses som en succé., då det verkade som att de cirka 100 deltagarna var nöjda och många har önskat att vi fortsätter nästa år. Det måste väl det bästa betyg man kan få?  Jag hade ungefär en dansklass om dagen på Böda sand och en föreläsning på torsdag kvällen.

På fredagen efter mitt danspass så kom det en mamma och en dotter upp till mig och berättade att vi setts fem år tidigare på Drottnings Silvias barncancer sjukhus i Göteborg. Jag och Annika Sjöö var där och dansade och lekte med barnen. Sedan dessa hade flickan helt friskförklarats och hon ville bara säga tack. Jag fick en kram och vi började båda två gråta… En del möten betyder mer än andra och ger hopp i vardagen.

På fredagen efter mitt danspass så kom det en mamma och en dotter upp till mig och berättade att vi setts fem år tidigare på Drottnings Silvias barncancer sjukhus i Göteborg. Jag och Annika Sjöö var där och dansade och lekte med barnen. Sedan dessa hade flickan helt friskförklarats och hon ville bara säga tack. Jag fick en kram och vi började båda två gråta… En del möten betyder mer än andra och ger hopp i vardagen.

Annars innehöll vår vecka på Öland mer meningslösa sysselsättningar, som krocket och kubb. Tomasz och jag blev bättre och bättre på krocket under veckan. Efter att ha varit totalt värdelösa i början så spelade vi inte helt lika dåligt sista dagen och en och annan gång träffade vi t.o.m klotet med klubban. J

Igår kom vi hem till Stockholm och Tomasz överraskade mig direkt med att ta mig till Yasuragi där avkopplingen och myset fortsatte ett dygn till. Det var en väldigt försenad födelsedagspresent, då jag inte haft en enda dag ledig sedan jag faktiskt fyllde år den 15:e maj. Ja må jag leva!

Nu kommer mina bästa vänner Tomas Och Jocke upp till Stockholm och det blir intern humor i två dagar. Det ser jag verkligen fram emot… Nej det blev , nej inte på din heller….pling!

 Stor Kram Tobias